Vi slog visst läger hos dem...

Ur dagboken den 16 januari.
* Antal mil idag: 43
* Vädret: Soligt 34 grader varmt, väldigt disigt
* Bilen: no problems

Händelser:
Vi vaknade tidigt och möttes upp av våra nyfunna vänner/grannar. Vi hade visst slagit läger intill deras hydda. Delade lite mjölk och flingor med första mannen i familjen. När vi packat ihop tälten och städat undan efter oss så blev det en liten fotostund med hela familjen tror jag. Sen så bar det i väg söderut. Resan gick bra men det var väldigt varmt och kvavt. Vi hade planerat att korsa gränsen mot Togo vid Bassila, när vi var där så ändrade vi oss ganska snabbt. Det var en väldigt liten gränspostering. Det fanns inte mycket som tydde på officiell gräns förutom det obligatoriska snöret som var spänt över vägen. Gränspolisen ställde även lite "fel frågor" för att vi skulle våga oss över. Vi hade ju inte visum till Togo, så vi tog det säkra före det osäkra och vände söderut igen för att hitta en bättre gränsövergång. När vägen förde oss till Abomey så blev det lite som det brukar bli i afrikanska städer, vägen in är tydligt markerad, men när man kommit in till mitten så finns ingenting som visar hur man skall fortsätta. För att ta oss in till centrum så upptäckte vi att dom hade en begränsning på maxhöjd för fordon, den låg på 2,5 m så vi slog i ett spännband som va ca 5 mm för högt. Sen kom kom vi in mitt i en marknad, massor av stånd och människor överallt, vi köpte baguetter för en snabblunch.

För att sedan hitta ut ur staden frågade vi en mopedtaxi om vägen, vi körde på efter anvisningarna. Några hundra meter senare blev vi omkörda av samma mopedtaxi som visade att vi kört fel. Han var så hjälpsam att han körde före och visade vägen ut ur staden. Vi fortsatte söderut med förhoppningen om att hinna hela vägen till Lomé innan dagen var till ända. Vi körde till Aplahoue i ”middel” Benin. Där möttes vi av en fin liten gränsstation med en glad polistjänsteman som kunde riktigt bra engelska (i afrikanska mått mätt). Men det visade sig att han inte bara var glad och trevlig, han var en byråkrat av rang, han ville veta allt, var vi bott, var vi tvättade oss, var vi gick på toa. Det blev den längsta utcheckningen än så länge, han visste inte riktigt vad han ville veta. När allt väl var färdigt, så körde vi 10 meter till vi var framme i Togo.

Vi gick till en väldigt prydlig gränspost, polisen tog våra pass, plockade fram två bänkar för oss att sitta på och bad oss vänta i 10 minuter. Då satte dom igång och skrev, stämplade, satte på frimärken, snart hade 10 minuter gått och det fanns ingen antydan på att de skulle vara färdiga inom närmaste tiden. Rätt som det var så slog någon i en klocka nånstans, Togos flagga hissades ner, alla Togoleser stannade på stället och stod i givakt, blick stilla och tysta, en minut senare klingade samma klocka och alla fortsatte som om inget hade hänt.

Skymningen kom och det blev helt mörkt ute. När det gått lite över 3 timmar från att det vi kom fram till Benins gränspolis så var allt färdigt och vi kunde fortsätta. Togos gränspoliser ville gärna ha gåvor så de fick den sedvanliga och uppskattade kepsficklampan, köpt på Gekås i Ullared. En perfekt gåva och muta om det skulle behövas. Ganska snart så försvann den asfalterade vägen och det blev en dålig grusväg, gropar som var upp emot en halvmeter djupa och hastigheten sjönk till gångfart. Vi skulle aldrig hinna fram till Lomé och vi blev väldigt trötta. När klockan nästan var tio så körde vi in på en liten sidostig och hittade en vildcamping. Kvällsmaten uteblev, men Tony bjöd på mättande meals/chokladkakor och sen så gick vi alla och lade oss. /Godnatt